Kyrkogatan 65 - John Ekman

John Ekman
Fiskare
(f. 1897 - d. 1970)

John Ekman var en av de sista kustfiskarna i Kaskö. Han var en skicklig yrkesman som fiskade såväl på sommaren som på vintern. Han bodde i huset på Kyrkogatan 65 med sin fru Serafina.

Johns far Wilhelm kom från Nämpnäs i Närpes och hade som ung emigrerat till Montana i USA, men återvänt till Finland. Han flyttade småningom till området med sin fru Johanna Mickelsdotter Westerback från Kåtnäs. De bosatte sig först på Eskilsö, ön som ligger bredvid Kaskö. I äktenskapet föddes sex barn och John var den tredje i ordningen. Barnen fick i tidig ålder bekanta sig med fiske och jakt.

Eftersom familjen fortfarande var bosatt på Eskilsö, som tillhörde Närpes, när John skulle börja sin skolgång, fick han inte inträde i Kaskö stads folkskola. Istället sattes han i Karolina (Lina) Ahlmans privata småbarnskola i staden. Skolan hade ett gott anseende och många föräldrar satte sina barn i skola där istället för i stadens skola. Efter Ahlmans skola, som var tvåårig, fortsatte John i stadens folkskola eftersom familjen flyttat över sundet till Kaskö. Efter han blivit uppflyttad till femte klassen avbröt han sin skolgång och började arbeta som fiskare.

John var först med som lottkarl i Ågren & Ahlqvists båtlag. År 1915, när grannen Karl Norrgård avled, fick John överta hans plats i båtlaget. John tyckte synd om Norrgårds änka Augusta och gifte sig med henne tre år senare. Genom sitt giftermål fick John överta stadsgården vid Kyrkogatan 65, som Karl Norrgård byggt år 1909. John övertog också Norrgårds båt, bragder, sjöbod, brygga m.m. Augusta dog dock redan år 1924 och John blev i sin tur änkling.

Två år senare mötte han Serafina "Fina" Mickelsdotter Pellfolk som kommit med cykel till Kaskö på lotterifest. Det blev tydligen kärlek vid första ögonkastet och de gifte sig år 1926. De blev gamla tillsammans i huset på Kyrkogatan och fick en dotter, Iris.

John var väldigt ekonomisk till sin läggning och seglade alltid när han hade vind, trots att han hade en motor i båten, speciellt under krigsåren när bränsle var dyrt.

Av tyska mjölsäckar hade hustrun Serafina sytt ett segel åt sin man. Den tyska örnen prydde seglet, som idag finns på fiskemuseet på Sjöbobacken. Serafina sydde också blus, byxor med hängslen samt hatt åt John. Plaggen doppades sedan i ett stort tvättfat med linolja så de skulle hålla mot fukt och väta. Dessutom skulle en fiskare ha en speciell matsäck, gjord av sälskinn.

På den tiden förskönade man inte sin gårdsplan med fina gräsmattor och rabatter utan gräset fick växa fritt, t.o.m. ut på gatan. John och Serafina hade ett potatisland som täckte nästan hela tomten.

John intresserade sig inte i lika hög grad som de andra Kasköfiskarna för skötfiske, då man fiskade tillsammans i ett skötbolag. Han var den "ensamma vargen" som endast hade med sin dotter som hjälpreda. Ofta övernattade de i den s.k. fiskarbastun på Tunngrund när de var ute och fiskade. I fiskarbastun övernattade flera fiskegubbar och där åt de, torkade sina kläder, rökte och umgicks. De berättade mustiga historier från havet, om storm och elände, lycka eller olycka.

John Ekman var Kaskös egen meteorolog. Han var skicklig på att tyda tecken i naturen och på att spå vädret. Man brukade också anlita John som väderspåman i radion, en uppgift som han klarade väl.

På vårvintern var John Ekman en av de enda som gav sig ut på säljakt vid isranden. Han var välutrustad för sälfångstfärder. Han var en skicklig skytt, hade ett bra jaktgevär, skridstång, snödräkt m.m. De övriga Kasköfiskarna fångade säl med nät i hemmavattnen under senhösten, en fångstmetod, som dog ut i början av 1920-talet. John arbetade också i brädgårdarna och på Silva såg för att få extrainkomst.

När stadens första hyresvåningshus byggdes på 1960-talet föreslog fiskargillets ordförande Karl Granfors att John skulle hyra sig en modern lägenhet där. Han tänkte främst på att John skulle slippa gå ut på "tuppen" mitt i smällkalla vintern. Johns kommentar var: "När man inte orkar gå ut å skit är det dags att lägga sej ner å döj". John Ekman avled 1970, 72 år gammal och Serafina dog 1990, nittio år gammal.