Alexandersgatan 45 - Artur Jacklin

Artur Jacklin
Redaktör
(f. 1886 - d. 1956)

Artur Jacklin var den första typografen på Kaskö Tidning när den startade år 1914 och han tog snabbt över det tekniska ansvaret. År 1918 blev han aktieägare och stod sedan som huvudaktionär fram till sin död år 1956. Huset på Alexandersgatan 45 inhyste tryckeri och bostad.

Innan någon tidning hade grundats i Kaskö sköttes kungörelser, annonsering o.dyl. med hjälp av en gammal utropare. Gubben Häggblad, som han kallades, gick längs gatorna, stannade på bestämda platser och fick uppmärksamhet med hjälp av en gammal klocka som han ringde i. Därefter läste han snabbt upp sina meddelande och gick snabbt vidare. Priset för att en kungörelse skulle utropas var 3 mk per gång. Häggblad torde ha varit i farten ännu så sent som 1917-18.

Att Kaskö Tidning grundades just år 1914 sammanhängde med det ekonomiska uppsving staden då levde i, i och med att järnvägen till staden hade blivit färdig. Från början tänkte man utge både en finsk och svensk tidning vilka skulle ha samma redaktör. Dessa planer stupade då man inte lyckades få ihop tillräckligt med kapital. Ett finskt tryckeri, Kaskisten Kirjapaino, grundades och gav ut tidningen Kaskinen, men det blev kortlivat och gick i konkurs redan år 1916. Det gick bättre för Kaskö Tidning som grundades av stadsläkaren Uno Fleege. De första aktieägarna var bankdirektör Herman Roschier, stadsläkaren Uno Fleege och JM Eriksson, som senare skapade problem för bolaget.

År 1917 talade Kaskö Tidning varmt för Finlands bestämmanderätt, men censuren var sträng och man vågade inte alltid öppet säga vad man tänkte. I september år 1917 genomsöktes tryckeriet och lagerlokalerna av ryska soldater eftersom myndigheterna hade misstankar om att tidningen och dess ägare planerade ett uppror. De hittade ingenting men tryckeriet höll faktiskt på med illegal verksamhet. Man tryckte nämligen i största hemlighet om nätterna det första svenskspråkiga reglementet för skyddskårerna. Fönstren i tryckeriet avskärmades med filtar och under dagarna gömdes tryckformarna under bråte på tryckeriets vind.

Tidningen råkade i kris när rikssvensken Eriksson år 1918 ville sälja tidningen till värsta konkurrenten i Kristinestad, men Fleege hade tidningen som skötebarn och kuppen misslyckades. Eriksson löstes ut och Artur Jacklin tog över. Han blev ägare av Kaskö Tidning och stod sedan som dess ansvarige utgivare och redaktör. Tryckeriet gjorde också s.k. civilarbeten – d.v.s .beställningsarbeten förutom "Kaskölappin", som Kaskö Tidningen kallades i folkmun.

Jacklin skrev inte så mycket själv men han gallrade materialet med hänsyn till tidningens speciella läsekrets och begränsade utrymme, den utkom nämligen bara två dagar i veckan. Någon sträng censor var han inte - han ansåg att olika åsikter måste fritt få föras fram i ett fritt land.

Artur Jacklin var hedersmedlem i Kaskö Idrottsklubb och intresserad av kommunala frågor och hade olika kommunala uppdrag t.ex. som medlem av stadsfullmäktige, av brandnämnden osv. Han intresserade sig även för undervisningsväsendet i staden. Han var också en hängiven sång- och musikvän och deltog med stort intresse i ungdomsarbetet. Artur var en tillbakadragen och stillsam man som ville bli så lite uppmärksammad som möjligt. Han trivdes bäst i mindre kretsar och då helst i skärgårdsnaturen eftersom han var en ivrig fiskare.

Sonen Olaw Jacklin tog över utgivningen 1956 vid Artur Jacklins död. Tryckerifastigheten i Kaskö fanns vid Alexandersgatan 64, men starten gjordes vid Rådhusgatan 14 (gamla finska folkskolan). Efter 50 år i Kaskö flyttade man 1964 till Närpes, då var tidningens namn Närpes-Övermark-Kaskö Tidning. 1968 blev namnformen Närpes Tidning. Dagens Syd-Österbotten föddes genom en fusion av Närpes Tidning i Närpes och Syd-Österbotten i Kristinestad 1980.

Efter att tryckeriet flyttade till Närpes fanns det bageri i fastigheten under 14 år. Där bakades främst pepparkakor och småbröd. Tasankos kakor såldes över hela landet och under glansdagarna jobbade så många som femton personer i bageriet. Kasköborna minns fortfarande doften av nybakade småbröd från bageriet på Alexandersgatan.