Cneiffs sten

Johan David Cneiff och Cneiffs sten

Johan David Cneiff

Johan David Cneiff (1722–1791) verkade som Österbottens provincialschäfer åren 1743–1766. Herrmans kronohemman överläts åt honom år 1743, och där bodde han fram till sin död år 1791.

Enligt folksägnen blev Cneiff tvungen att lämna Herrmans hemman utan ersättning när Kaskö stad grundades. Förbittrad över denna otacksamhet sägs han ha huggit in en förbannelse över den nya staden i ett stenblock. Förbannelsen skulle innebära att Kaskö stad under hundra år ständigt skulle kämpa med svårigheter och därför inte utvecklas.

Eftersom ortsbefolkningen inte kunde läsa den latinska inskriften gav man texten denna tolkning.

Vad som egentligen hände

Cneiff ägde dock inte Herrmans hemman, utan arrenderade det. När Kaskö stad grundades år 1785 donerades hemmanet till staden.

Cneiff fick ändå behålla gårdstomten med boningshuset samt ett halvt tunnland jord för humleodling. Han hade rätt att bo kvar på hemmanet fram till sin död och fick även ersättning för sina jordbrukskostnader.

Kärnan i sägnen tros vara att Cneiff blev bitter över att behöva avbryta det arbete han utbildats för, samtidigt som människorna i Österbotten hade begränsad förståelse för honom.

Den så kallade förbannelsen

Omkring år 1860 upplöstes mysteriet kring ”förbannelsen”. Predikanten Lars Vilhelm Schalin avlägsnade lav och mossa från stenen och fick fram 313 bokstäver och siffror.

Det visade sig att inskriften inte var någon förbannelse, utan Cneiffs självbiografi. Provincialschäfern hade år 1784 huggit in sin levnadshistoria på latin i stenen.

Texten ”obiit 1791” har sannolikt huggits in senare av någon annan.

Cneiffs sten

Cneiffs sten ligger på vänster sida om grusvägen som leder till Hemträskets rekreationsområde.