Cneiffs sten

Johan David Cneiff (1722-1791) fungerade som Österbottens provincialschäfer åren 1743-1766. Herrmans kronohemman överläts åt honom år 1743 och han bodde där fram till sin död 1791. Enligt folksägen blev Johan David Cneiff tvungen att utan ersättning gå från Herrmans hemman då Kaskö stad grundades. Förbittrad över denna otacksamhet, skulle Cneiff i ett stenblock ha huggit en förbannelse över den nya staden. Enligt denna skulle Kaskö stad i 100 år ständigt få kämpa i svårigheter och därför inte utvecklas. Eftersom ortsbefolkningen inte kunde läsa inskriften, som var skriven på latin, gav de texten denna innebörd.

Cneiff ägde inte Herrmans hemman utan han hade arrenderat det. När Kaskö stad grundades år 1785, donerades hemmanet till staden. Cneiff fick behålla gårdstomten med boningshus och ett halvt tunnland jord för humleplantering. Han fick rätt att bo på hemmanet fram till sin död och han fick ersättning för kostnader i jordbruket. Kärnan i sägnen är att Cneiff blev bitter för att han var tvungen att avbryta det arbete han var utbildad för, och folket i Österbotten hade ringa förståelse för honom. Cneiffs förbannelse löstes omkring 1860, då predikanten Lars Vilhelm Schalin tog bort laven och mossan från stenen och fick fram 313 bokstäver och siffror. Det var inte en förbannelse utan Cneiffs självbiografi. Provincialschäfern Cneiff högg in sin levnadshistoria på latin i stenen 1784. Texten "obiit 1791" har någon annan huggit in.

Cneiffs sten är belägen på vänstra sidan om den grusväg som leder till Hemträskets rekreationsområde.