Rådhusgatan 44 - Katy & Etel Ahlqvist

Systrarna Katy och Etel Ahlqvist
Mjölkbutiksägare
(f.1908 - d.1982) (f.1909  - d.1991)

Systrarna Katy och Etel Alqvist drev mjölkbutik i huset på Rådhusgatan 44 i flera decennier. Butiken fanns i hörnet av huset och de nuvarande ägarna har behållit butikens ursprungliga utseende. Under sommarevenemang i Kaskö är det ofta kafé i den gamla butiken.

Katy och Etel ärvde huset av sin far Gabriel Ahlqvist som renoverade och tillbyggde huset år 1913 enligt ritning av den dåvarande (och Kaskös första) stadsbyggmästare Gustaf Rosenlöf. Husets nuvarande färger motsvarar de ursprungliga färgerna. Namnet "Villa Höblom", som står på husets norra gavel, kommer från Katy och Etels mormor, som ägde huset innan deras far köpte det.

Stadsborna kom in med sina egna mjölkkannor och köpte mjölk av Katy och Etel. Barnen följde gärna med sin mamma till butiken, för om de sjöng en sång för Katy och Etel, kunde de belönas med en karamell. Skolbarnen sprang ofta till butiken och köpte "pinimint" pastiller.

Mjölken, som såldes i butiken, kom från Borgs kor på Eskilsö, ön som ligger bredvid Kaskö. I början av 1900-talet hade en tredjedel av gårdsägarna i Kaskö kor. Storborgarna kunde ha upptill sex, sju kor, men det var vanligast att ha en till två kor per gård.

De som bodde på hyra hade inte egna kor och då köpte man sin mjölk. Med tiden minskade kreatursägandet i staden och år 1980 fanns det endast en ko kvar i staden.

Det var inte lätt att ha kor inne i staden. Det var oftast kvinnornas eller barnens lott att driva korna till betesmarkerna tidigt på morgonen och hämta dem till kvällen. Ibland var kobetet dåligt och då skickade man ut barnen att plocka gräs i stranden åt korna. Hö köpte man från Närpes. Varje onsdag och lördag var det torgdag och då kom Närpesborna till Kaskö och sålde hö.
Systrarna Alqvist sålde även en del torrvaror och färska bakverk och bröd i butiken. Bröden köpte de från något av bagerierna i staden. Katy och Etel tog för det mesta sitt bröd från Oskar Winbergs bageri i söderstan. Bagarna steg upp vid 5-tiden på morgonen och vid 12-13 tiden var bröden färdiga att köras ut på dragkärran. Ofta var det något av barnen som drog kärran längs Rådhusgatan och levererade bröden till alla affärerna. I Winbergs bageri bakades det rågbröd, limpor, franskbröd, pepparkakor, smörkransar och någon bakelse.

Systrarna Ahlqvist var typiska butiksinnehavare. Butikerna längs Rådhusgatan, som på 30-talet var runt 30 st, var småa och ganska anspråkslösa både vad inredning, storlek och varusortiment beträffade. Man hade för det mesta ett eller ett par rum i sin gård avdelade för butiken och man bodde i resten av huset.

I huset fanns före första världskriget ett litet kafé som upprätthölls av två kasköflickor, Anna Sjöblom och Adele Winberg. På "Annadels café" satt Kasköungdomen om kvällarna. Det fanns inget riktigt kök på caféet så Anna och Adele kokade på ett primuskök. Caféet kom att betyda mycket för både Anna och Adele, för de hittade båda sina blivande äkta män där.

Det anordnades även marknader i Kaskö redan från början av 1800-talet, men år 1864 beslöt man att dra in alla frimarknader eftersom de ofta urartade i fylleri, slagsmål och annat ofog utan någon större kommers. Det var oftast marknadsbesökare utifrån som tog tillfället i akt att slå sig lös och göra livet surt för Kasköborna. Någon ordnad form av torghandel lyckades inte heller. Oftast gick husmödrarna torghandlarna till mötes, innan dessa kom till torget för att få de bästa varorna. När Närpesborna kom med sina lass av ved, hö, potatis, smör m.m. gick de direkt från gård till gård och sålde.

Husdjursskötsel var mycket viktigare i Kaskö än jordbruk. Getter, som kallades för "fattigmanskor" var länge vanliga i Kaskö, men eftersom de tillfogade stor skada på åkrar och ängar måste de föras till bete på någon holme. Det beslöts år 1792 att alla getter som påträffades i kryddgårdar, på åkrar och ängar, skulle avlivas.
Förutom kor hade man får och hästar. År 1852 fanns hela 156 kor i staden. I mindre utsträckning hölls även höns och svin. Korna gick ofta fritt omkring i staden före 1859, då det bestämdes, att det skulle byggas stängsel för att avskilja stadens bebyggelse från betesmarkerna.