Rådhusgatan 26 - Gustav Fredrik Thuring

Gustav Fredrik Thuring

Sjökapten & redare
(f. 1809 - d. 1880)

Gustav Fredrik Thuring ägde åtminstone tretton segelbåtar, många tillsammans med apotekaren Carl Bäcker. Han var ofta själv kapten på sina båtar. Thuring byggde huset på Rådhusgatan 26 och bosatte sig där när han var nygift tillsammans med sin fru handlandedottern Adolfina Fredrika (d. Dahlström).

Gustav Fredrik Thuring var en sjökapten och redare som bodde i huset på Rådhusgatan 33, som av ortsborna kallades den Thuringska gården, från år 1838 till sin död 1880.

Thuring begav sig tidigt till sjöss och seglade först som styrman och sedan som befälhavare på åtskilliga fartyg. Thuring var begåvad med ett gott huvud och en skarp blick för realiteter och anlitades därför i kommunala värv, som s.k. stadens äldste i Kaskö. Mest känd blev han för sin affärs- och skeppsrederirörelse.

På 1860-talet ägde han ensam fregattskeppet Hilja, som var det största segelskeppet som byggts i Kaskö. Hilja byggdes på varvet i Kaskö av skeppsbyggmästaren Anders Granskog från Närpes. Varvet var beläget just söderom den nuvarande inre hamnen och där byggdes mellan år 1795 och 1876 närmare 30 fartyg. Fregatten Hilja förde trävarulaster från Kaskö till England, varifrån resan vanligtvis utsträckte sig ända till Medelhavet. På sin första resa anlände fregatten till London den 8.8.1865 under Thurings befäl. År 1970 hämtade fartyget en last av socker och hudar från Ostindien till Holland. Hilja såldes år 1872 till Honduras. Ett votivskepp av Hilja finns i Kaskö kyrka.

På Thurings tid var skepparens vilja allenarådande och fartyget fick ofta ett rykte som berodde på hans egenskaper. En del var brutala individer, som själva utövade eller lät styrmännen utöva misshandel av besättningen. Sådana fartyg kallades "hellships" eller "bloodboats". Kaptenen A.F. Salin (från Kristinestad), som tjänstgjorde på stadens segelfartyg till år 1872, ställdes år 1846 under åtal för att han slagit en sjöman med daggen och låtit tjära en annan i ansiktet vid passagen av Gibraltar. Kaptenen J.F. Swan från Kaskö var anklagad år 1848 för att ha slagit kocken med en knölig käpp och att han agat kajutvakten med en "9-garnslina med knut på ändan" med minst 30 slag. Båda frikändes. De humana och faderliga skepparnas fartyg kallades "Lucky Ships". Thuring var omtyckt av folket och resa efter resa seglade samma folk med honom. Rymningar förekom sällan på de fartyg där han var skeppare.

Thuring älskade allt engelskt och hade stadens största samlings- och balsal, samt en vacker trädgård. Han hade välfriserade skruvlockar vid öronen och blanka skodon. Thuring älskade ett gott kök och hade i sin vinkällare fina viner hemförda på utlandsresorna. Stadens honoratiores fick avnjuta dem vid finare tillfällen. Speciellt på Fredriksdagen den 18 juli då han bjöd sina gäster på nypotatis från sin egen trädgård och mogna smultron.

Det fanns tidigare en lång uthuslänga på gården, I samma stil som på affärskompanjonen Carl Bäckers gård (Rådhusgatan 14). När den år 1954 revs användes timret till det nuvarande begravningskapellet. Nere mot Hamngatan fanns också en port samt en bastu som hörde till Thurings gård. Thuring hade också sex, sju kor importerade från Holland.

På äldre dagar tyckte Thuring om att sitta vid fönstret och titta i sin skvallerspegel på förbipasserande människor. Genom en knackning på rutan bjöd han in vänner på en pratstund. Dottern Maria Fredrika gifte sig med hovrättsrådet Germund Aminoff och han köpte ut de övriga syskonens delar i gården efter Thurings död. Bryggan nere vid Hamngatan kallas fortfarande Aminoffs brygga.